Jag tror att man kan säga att jag arbetar 130 %. Det finns ingen dag jag är ledig and I fucking love it. I Lördags frågade dem om jag kunde jobba på Friends Arena på inget mindre än Melodifestivalen. Passet började 14 och skulle egentligen slutat 21 men efter ett välarbetat första pass blev jag tillfrågad att jobba ett till pass på ett annat event och jag ba sure why not. Huset skakade under melodifestivalens final och vi slet som djur för att få ihop allt innan dörrarna åter igen skulle slås upp. Jag frågade minst tio personer vem som ledde i finalen och sedan vem som vann men ingen hade en enda aning. Tecken på att folk jobbade hårt. Jag trodde att jag skulle bli uppsatt på något obetydligt event eller i typ ett företags event för sponsorer eller något. Men till entren blev jag skickad lonely as a motherfucker med välkomsdrinkar och champange. Den första jag välkomnar och räcker över ett champangeglas till är Kajsa Berqvist som sedan följs av Fredrik Reinfeldt, Anders Lundin, Alexander Bard och Thomas Geeson. Det här va efterfesten för hela melodifestivalen. Till höger om mig blev Anton Ewald intervjuad av tv4 och jag kan säga nu, okej, jag är kär. Har inte hört hans låt, sett han och klassat han som ful på tv men i verkligheten såg han verkligen bra ut. Well well det va starstruck i dess högsta grad. Jag var tvungen av slava runt för en secret gäst på festen som absolut inte fick bli för full men hade annars dödat för bordet där Danny, Anton och Eric Saade satt vid. Kändes så awesome att få jobba på årets fest, som jag slet, så himla stolt över mig själv. Haha kommer ihåg hur jag i slutet ungefär vid 05.00 försökte pleasa julkalender figuren Gustaf Hammarstens dygnraka fru som hängades över den stängda baren begärde vatten eftersom hon va så törstig medans Gustaf Hammarsten fortsatte "asså för mig går det bra med massa vin". Passet slutade vid sex, jag var hemma halv åtta. Neurotisk pain. Såg ut som en knarkare när jag sov ståendes på Rotebro station. But it was all worth it.